Undergivenhet är en gåva, hur ofta har man inte läst detta?

Att undergivenhet är något skört och oskuldsfullt, som bärs fram av tillika sköra och oskuldsfulla kvinnor, är något som framhävs på många olika sätt. På nätet finns det massor av bilder och citat där undergivenhetens offer lyfts fram och hur utvald den Dominanta, oftast mannen, skall känna sig över att få ta emot denna ynnest och unika gåva som undergivenheten utgör. I diskussioner så förstärks budskapet ytterligare via påståenden om att undergivna löper väldigt stora risker när de visar sin undergivenhet, om de inte har hittat rätt Dominant man förstås.

Samtidigt läser vi berättelser om undergivna som känner sig än mer svikna för att dom har blottat och gett bort sin finaste gåva, undergivenheten, medan andra bestämt hävdar att dom minsann har full kontroll över sin undergivenhet och inte visar den för vem som helst.

Detta sorl av motsägelsefulla budskap omgärdas ständigt av en romantiserad BDSM-ballad med rosa glitter där refrängen ständigt lyder “Undergivenhet är en gåva”.

Men undergivenhet är inte en gåva, det är ett förbannat ansvar som man har mot sig själv och sin partner när man väl väljer att delta i en relation som bygger på någon form av BDSM.

Gåvor är konceptuellt inte villkorade, man ger bort en gåva för att man vill. Gåvor är heller ingenting man kan ta tillbaka och vi tvivlar starkt på att det finns undergivna som inte skulle vilja ta tillbaka sin undergivenhet när saker och ting inte fungerar som förväntat.

Undergivenhet är ingenting som man ger bort i en relation, det är något man har inom sig själv och det lämnar aldrig den egna personen. När man väljer att ingå i en relation, där BDSM finns med i olika former, så blottar man sig genom att låta sin partner ta del av den undergivenhet som man har inom sig. Att blotta sig själv och sin undergivenhet är något som även kommer med förväntningar och krav, oavsett om man är undergiven eller Dominant.

Gåvor, i ordets rätta bemärkelse, bygger inte på förväntningar och krav – Men det gör undergivenhet.

Därför menar vi att undergivenhet inte är en gåva, det är ett ansvar som man har inför sig själv och sin partner.

I det här avsnittet av “Röster från Mörka Sidan” tar vi även upp följande frågeställningar:

• Varför upprepar vi ständigt att undergivenhet är en gåva?
• Var kommer det ifrån och vem är det som håller myten vid liv?
• Varför anses Dominansen inte vara en gåva?
• Vilka problem skapar den romantiserade synen på undergivenhet?
• Bygger myten på ett unket könsrollstänk?
• Vad är det man lämnar över när man är undergiven?
• “Undergivna har all makt” – Myt eller sanning?
• Är det dubbelt ansvar för den Dominanta parten att hantera både Dominans och undergivenhet?
• Kan man dra tillbaka Dominansen?
• Hur ofta vill manliga undergivna bli, precis som kvinnliga undergivna, satta på en pedestal?
• Vad bör vi säga istället för “Undergivenhet är en gåva”?

Som vanligt så ifrågasätter vi självklara sanningar och påståenden som ofta görs till normer i den nätbaserade återspeglingen av BDSM.

Prenumerera på “Röster från Mörka Sidan” via iTunes eller Stitcher och lämna gärna en ärlig recension hos någon av dom.

Prenumerera