[zoomsounds_player source=”https://traffic.libsyn.com/islandofpain/Barn_och_BDSM_-_RFMS039.mp3″ config=”skinwavewithcomments” waveformbg=”https://www.kinkypod.com/wp-content/plugins/dzs-zoomsounds/waves/scrubbg_RFMS_Ver_1.png” waveformprog=”https://www.kinkypod.com/wp-content/plugins/dzs-zoomsounds/waves/scrubprog_RFMS_Ver_1.png” autoplay=”off” cue=”on” enable_likes=”off” enable_views=”off”]
Barn och BDSM är ord i kombination som får människor att se rött.
Barn och BDSM får en hel del föräldrar att darra av osäkerhet.
Barn och BDSM är något som får obskyra socionomer att vässa tänderna och snikna grannar att lämna in anonyma anmälningar till landets socialtjänster.
Men vad handlar det om egentligen? Är man en social justice warrior som lider av en kronisk faktaintolerans så finns det en stor sannolikhet att man skriker sig hes om barns integritet och rätt att inte få veta, med tillägget om hur förbannat skadligt det är att ha BDSM-sessioner framför sina egna barn.
Barn och BDSM är, för en del, ett kontroversiellt ämne som ofta diskuteras men som väldigt sällan har någon förankring verkligheten. De flesta spekulerar kring långsiktiga konsekvenser, skadeverkningar och att barn som vet att deras föräldrar sysslar med BDSM inte mår bra av det. För andra är barn och BDSM en del av vardagen och något som man därför måste hantera utan skygglappar.
Vad som saknas, i den ständiga kakofonin av åsikter, som moraliserar kors och tvärs, är berättelser från verkligheten. Berättelser från riktiga barn som vuxit upp med föräldrar som sysslar med BDSM och som öppet valt att delta i den offentliga debatten.
Denna brist tänker Åsiktsmaskinen i Röster från Mörka Sidan råda bot på och därför har man tagit hjälp av Sara som är dotter till en mamma som sysslat med BDSM under ett antal år.
Sara berättar sin berättelse, där barn och BDSM har haft en central under hennes uppväxt. Hon återger med tydlighet vad hon har haft svårt med och hur hon förhåller sig till sin mammas slav.
Sara är ett exempel, från verkligheten, på barn och BDSM i kombination. Hennes berättelse skiljer sig från moraldrevens mässande på nätet. Hennes uppfattning om sig själv ligger långt ifrån bilden av en dysfunktionell individ som ofrivilligt blivit utsatt för sin mammas sexualitet.
Barn och BDSM är verklighet för Sara.
I det här avsnittet av “Röster från Mörka Sidan” tar vi även upp följande saker:
- Fuck me, Fuck you!
- Erfarenheter från BDSMinstitutets kurs tillsammans med Röda Korset
- Mister-A’s kinkyjulklappar
Som vanligt så ifrågasätter vi självklara sanningar och påståenden som ofta görs till normer i den nätbaserade återspeglingen av BDSM.
Tycker du om att lyssna på våra poddar, så donera gärna en liten slant så att vi kan utveckla nytt och spännande material.
Prenumerera på “Röster från Mörka Sidan” via iTunes eller Stitcher och lämna gärna en ärlig recension.
2 responses to “Barn och BDSM – RFMS039”
Jag tycker detta var ett väldigt intressant avsnitt. Det fick mig att tänka till lite hur jag bör formulera mig och på vilket sätt man lägger fram saker som dessa. Något som berörde mig var det här med att vi säger till barn att “man slår inte någon”. Vad jag tänker till nästa gång jag (blivande förskollärare) möter barn i fysiska konflikter så kan man redan där fundera på hur man formulerar sig. T.ex. säga: Ville hen bli slagen tror du? Förmodligen kommer barnen i fråga säga nej men redan här planterar man ett frö som sedan växer och låter barnen få med sig en inställning om att det är inte okej att göra något mot någons vilja. Och jag tror att genom att jag ställer en sådan fråga istället för att bara säga att man inte får slåss kan vara startskottet för en bättre förståelse för barn när detta diskuteras senare i livet. Tack för en grym podcast!
Tack för det fina omdömet, Sandra – Och ett stort tack för att du lyssnar på oss!
Din approach, att få barnet att fundera, är att rekommendera. Funderingar som har landat fungerar oftast bättre än förmaningar. Samtidigt så är man inte mer än människa som förälder och barn är väldigt tåliga, så man får även “göra fel” på den här punkten utan att slå sig själv för mycket på huvudet. Att fostra eller, som du, arbeta med barn innebär ständiga funderingar över vägval och konsekvenser och det finns ingen universell metod som fungerar för alla.
Ibland får man som förälder helt enkelt byta approach från gång till gång.
Du har helt rätt i att din approach lägger grunden för framtida diskussioner om samtycke, privata sfärer och personlig integritet m.m.